Har inte orkat eller haft lust att uppdatera på länge men nu känns det som det är dags.

Börjar få kontroll över de olika smärttillstånden på olika ställen i kroppen med medicinerna, sköönt.

Illamående ibland men inte så ofta tack o lov samt väldig dålig aptit. Både bra o negativt.

Senast igår så var jag hos överläkaren o pratade o gick igenom mina mediciner o doseringar mm.

Har sagt ifrån nya lungrönten, tjänar inget till om man nu inte visste till 100% att svaret skulle bli att förloppet går långsamt.

Nu är det så att min högra lunga är ju mest angripen o fullt av metastaser och t om lite vatten.
Läkaren sa att med tanke på hur långt sjukdomen är gången så borde jag vara i mycket sämre skick än jag är. 
Både positivt o negativt o höra. Svårt o ta till sig innebörden. Men, det enda jag vet är att jag ska varje dag för sig
o försöka göra den så bra som möjligt. Inget vet om jag får leva ett ½ år eller 2 år eller 5 år till. Det är så olika.

Sarkomet är min fiende nummer 1, nummer 2 är  backar, svår andnöd om jag går lite för fort,nummer 3 är att om jag anstränger mig för hårt, t ex städar eller håller på med tvätten eller donar med någonting o inte kan ta det lugnt utan allt ska fixas fort, då får jag svår värk ett par timmar senare som håller i sig till nästa dag. Nummer 4 är alla moment när jag måste böja mig ner helt,t ex när jag ska på med strumporna eller raka benen eller plocka undan från golvet eller något sådant, då trycks lungorna ihop o jag blir mycket andfådd.

Är man en envis finne så är man så ligger man i för mycket ibland o får sota för det på kvällen o hela dagen efter, fråga min pappa, han e likadan o jag skäller på honom för det men gör likadant själv,allt ska bli klart o det på en gång :)

Step by step, heart to heart <3

Det är orden som jag och mina barn skall tatuera in, bara jag får tummen ur arslet o fixa det...

Trevlig sommar !

jag önskar att jag kunde förklara, att jag kunde få ut allting.
men det går inte just nu, det går upp och ner hela tiden.
vissa dagar är bra och vissa dagar är inte alls bra.
försöker att leva så normalt som det går, försöker att
inte ständigt ha allting i tankarna men ibland blir det bakslag.

det är fortfarande så overkligt och så svårt att förstå.
man vet aldrig vad man ska tycka, känna, tänka, säga eller göra.

folk frågar hur det är med mig och hur det är med mamma,
jag vet inte vad jag ska svara men det är väl så bra som det
kan vara just för tillfället tror jag.
mamma försöker att få en balans med alla mediciner hon tar
så hon slipper den värsta smärtan iallafall men hon hostar illa,
hennes fötter är svullna, hon är trött och har ont.
men hon får alltså ingen behandling längre mot cancern
så vi tar en dag i taget och det viktigaste är att hon har så lite
ont som möjligt. vi försöker göra det bästa utav det hela.

senaste

kryssning

 
 
 

brukshotellet i fagersta

 

morbror pontus och lilla liam