Har inte orkat eller haft lust att uppdatera på länge men nu känns det som det är dags.

Börjar få kontroll över de olika smärttillstånden på olika ställen i kroppen med medicinerna, sköönt.

Illamående ibland men inte så ofta tack o lov samt väldig dålig aptit. Både bra o negativt.

Senast igår så var jag hos överläkaren o pratade o gick igenom mina mediciner o doseringar mm.

Har sagt ifrån nya lungrönten, tjänar inget till om man nu inte visste till 100% att svaret skulle bli att förloppet går långsamt.

Nu är det så att min högra lunga är ju mest angripen o fullt av metastaser och t om lite vatten.
Läkaren sa att med tanke på hur långt sjukdomen är gången så borde jag vara i mycket sämre skick än jag är. 
Både positivt o negativt o höra. Svårt o ta till sig innebörden. Men, det enda jag vet är att jag ska varje dag för sig
o försöka göra den så bra som möjligt. Inget vet om jag får leva ett ½ år eller 2 år eller 5 år till. Det är så olika.

Sarkomet är min fiende nummer 1, nummer 2 är  backar, svår andnöd om jag går lite för fort,nummer 3 är att om jag anstränger mig för hårt, t ex städar eller håller på med tvätten eller donar med någonting o inte kan ta det lugnt utan allt ska fixas fort, då får jag svår värk ett par timmar senare som håller i sig till nästa dag. Nummer 4 är alla moment när jag måste böja mig ner helt,t ex när jag ska på med strumporna eller raka benen eller plocka undan från golvet eller något sådant, då trycks lungorna ihop o jag blir mycket andfådd.

Är man en envis finne så är man så ligger man i för mycket ibland o får sota för det på kvällen o hela dagen efter, fråga min pappa, han e likadan o jag skäller på honom för det men gör likadant själv,allt ska bli klart o det på en gång :)

Step by step, heart to heart <3

Det är orden som jag och mina barn skall tatuera in, bara jag får tummen ur arslet o fixa det...

Trevlig sommar !