' 28 mars 2010 - Beskedet vi inte ville ha.


idag kom beskedet som vi verkligen aldrig ville höra,
det finns ingenting att göra åt mammas cancer.

hon kommer att bli sämre, hon kommer att dö.
om det blir snart eller om ett år, om två år eller om fyra år vet man inte.

jag vet inte vad jag ska säga. jag är så jävla arg och ledsen.
det är fan inte rättvist, inte nånstans! det är inte rättvist att en så bra människa
som mamma ska få den här cancern. hon betyder så mycket för så många andra
människor. det är så många som behöver henne.

jag behöver henne. det är min mamma och jag är inte redo att förlora henne.
inte nu, inte än, inte nånsin. mamma är världens finaste människa och min bästa vän.
jag klarar inte av att leva mitt liv utan henne, jag vill inte leva mitt liv utan henne.
jag vill dela min framtid med henne, jag vill att hon ska se mig växa upp, jag vill att
hon ska få se sina barnbarn växa upp, jag vill att hon ska se mig lyckas i livet,
jag vill ha henne vid min sida för alltid genom glädje, genom sorg eller vad som helst.
jag vill att hon ska uppleva allt bra här i livet och inte gå miste om nånting.
jag vill att hon ska få ett långt, lyckligt och friskt liv tillsammans med mig, daniel, hasse
och alla andra i hennes närhet.

det gör så jävla ont. jag hatar livet. jag klarar det inte.
jag vill inte gå runt och undra hur lång tid vi har kvar tillsammans.
jag vill inte uppskatta den tiden och allt i det som vi har kvar tillsammans,
jag vill leva ett helt liv med mamma och uppskatta allt i det.
jag vill inte tänka "det här är kanske det sista vi gör tillsammans".
jag vill inte att mamma ska ha ont, jag vill inte se henne bli sämre, jag vill inte se henne lida.
jag vill inte att mamma ska vara rädd, jag vill inte att hon ska veta att hon ska dö.
jag vill inte att hon ska behöva se hur dåligt vi andra mår, jag vill inte att hon ska behöva
tänka på oss så som hon gör nu.

min mamma fyller bara 42 i år, jag fyller 20 och daniel 18. det är för tidigt. det är inte dags.

jag vill inte, det går inte. jag hatar livet så jävla mycket, det är så orättvist, det är så fel.
jag klarar det inte. jag är inte redo. JAG VILL INTE!!!