Har kommit över den värsta tiden efter beskedet men visst är det svårt o jobbigt för omedvetet
flyger ju tankarna iväg mot framtiden. Måste måste tänka positivt! Får inte låta de mörka tankarna ta över.
Vi lever här o nu. Jag tänker inte dö idag, inte på lääänge. Kämpar på, för ibland händer det faktiskt mirakel o oförklariga positiva saker. Får inte tappa hoppet.

Ska få tid för op så de tar bort venborten från bröstkorgen, längtar efter o bli av med den,
påminns varje dag vad jag gått igenom. 
Har ätit rätt mycket värktabletter de senaste veckorna.
Nu har jag bara korttidsverkande morfin men ska träffa läkaren i veckan o gå igenom alla alternativ.
Har ont från morgon till kväll, svårt o ta sig upp ur sängen på mornarna pga stelhet från topp till tå o värk.
Har värk varje dag men ibland är den acceptabel tack o lov, har rätt hög smärttröskel, alltid haft,
men läkarna säger att jag inte skall behöva ha ont alls o på det viset påminnas om cancern varje dag.
Värken är väldigt svår ibland i hela kroppen, de dagarna ligger jag bara men än så länge är de färre än de bättre dagarna o det är bra det.
All värk behöver inte vara cancersmärta, jag är HLA B27 positiv ( en anti-gen) som gör, att jag särskilt nu när jag har nedsatt immunförsvar, drabbas av mer muskel-led-och bindvävshinneproblem.

Imorgon skall jag träffa en gammal barndomsvän o få uppleva något jag aldrig gjort förut o jag tror på att det kommer att ge mig mer energi o ork. Är oerhört tacksam att hon vill försöka hjälpa mig.


Älskar båda min familjer o mina sanna vänner! >3


En dag i sänder