Som jag skrev i förra uppdateringen så har min hälsa blivit sämre, ej nödvändigtvis av cancern utan ngt reumatiskt eller besläktat med reumatism. Väntar på svar från alla prover. Lungröntgen gjordes förra måndagen men har inte bestämt mig om jag vill veta eller inte.

Waranvärdet upp o ner, säkert pga nya mediciner o doseringar.Hoppades att den skulle bli stabil så jag kunde sluta med den behandlingen.

Hann må rätt bra ett par dagar när jag hade ätit antibiotika i 5 dagar men sen kände jag ömhet o stelhet i nacken o axlarna.Det blev bara värre o värre o värken ökade dag för dag, starka värktabletter dygnet runt. Mycket svårt o ta sig upp från sängen o soffan och lägga sig ner. 
I måndags morse vaknade jag tidigt o hade hasse hunnit åkt till jobbet hade det blivit ambulans.
jag rullade upp från sängen som vanligt men när jag stod upp skrek och grät jag, sån smärta har jag aldrig känt. Kändes som huvudet skulle lossna. Det var en fruktansvärd smärta o jag grät o skrek.
Tog 3 morfinliknande tabletter o Hasse ringde min läkare på Kvinnokliniken o vi skulle åka in.
Tabletterna hann börja lindra lite o Hasse hjälpte mig klä på mig, varje litet gupp eller hål i vägen gjorde färden till lasarettet obehaglig.
Väl därinne fick jag lägga mig ner i en säng o de satte in kanylen i venporten o gav mig smärtstillande och tog en hel drös med prover. Reumatologen kom efter en stund o när hon kände på min nacke skrek o grät jag igen, så jävla ont det gjorde.
De pratade om hur de skulle gå vidare o det bestämdes att innan man börjar med en behandling ville de vara säkra på att det ej har ngt med cancern att göra.
De ville lägga in mig men jag kan inte, jag kan bara inte stanna där, om det nu inte gäller liv eller död. Alla besök o cellgiftsbehandlingar och alla olika röntgen o undersökningar under 1 års tid och när min pappa svävade mellan liv o död pga alkoholen och jag va dit varje dag i en veckas tid, har gjort att jag utvecklat ett psykiskt illamående o får ångest när jag går in på en avdelning på ett sjukhus. Alla lukter o ljud o ljus, allt.
Bröt ihop när de sa att de ville lägga in mig men förklarade allt för sköterskan som jag nu alltså lärt känna under 1 års tid o hon förklarade för reumatologen o överläkaren o de de gick med på att släppa mig tack o lov.

Mediciner skrevs ut o nu väntar jag på tid för en skallröntgen, där nacken o halsen mm ska kollas o sen utav vad den visar, får vi se vad som görs. Min förhoppning är att cancern ej spridit sig, utan att det är reumatologiskt o de kan börja behandla mig för inflammationerna som går runt i hela min kropp.


...har varit mycket elände o för mycket elände o nu ännu mer elände...