känner för att skriva av mig lite..

som ni kanske märkt så mår ingen av oss sådär jätte bra för tillfället.
vi är alla trötta på det här, vi vill bara att det ska vända, att det ska bli bra.

mamma mår inte bra nu dagarna efter behandlingen men hon trodde att det berodde
på hennes nya medicin så den har hon slängt idag. hoppas verkligen att hon börjar
må bra snart igen. men det är alltid dagarna efter behandlingen som är värst.
åh vad jag önskar att hon skulle slippa allt det här! min älskade lilla mamma,
hon förtjänar inte det här.

jag önskar att jag kunde vara med mamma dygnet runt, varenda sekund.
jag vet att det inte går, jag måste ju leva mitt eget liv och hon också.
men jag får sån ångest ibland. ångest över att jag lever ett normalt liv fast vi
egentligen inte gör det. jag har sagt det och jag säger det igen, man vet inte hur
man ska känna eller vad man ska göra...

jag känner mig så dålig när jag mår dåligt. alltså, jag känner mig svag då och vill inte
visa hur jag mår för andra. för jag vill inte att andra ska tycka att jag är dålig eller bara
har en massa problem och så. vill inte vara en människa som bara tynger ner andra.

jag försöker vara stark för det mesta men ibland går det bara inte. ibland så vill jag helt
ärligt bara lägga mig ner och dö, för jag orkar inte längre, jag bryter ihop.

men jag kan inte göra det, jag måste vara stark. för andras skull främst. för min mammas
och min brors skull. min lilla lillebror och min lilla mamma, vad jag önskar att dom skulle
slippa det här!!!

jag blir så arg. varför skulle vi drabbas utav det här? vad har mamma gjort för att förtjäna
det här? inte ett jävla skit!

jag blir så ledsen. det gör så ont i mig. jag önskar att jag kunde ta mammas cancer ifrån
henne och sätta det i mig själv. jag vill att hon ska slippa det här. jag vill att hon ska vara
den hon var förut, jag vill att hon ska må bra som förut. jag vill inte att hon ska tycka att
hon är ful, fet och skallig som hon gör. jag vill att hon ska må bra. jag vill att hon ska kunna
leva livet precis hur hon vill.

jag är så trött på livet just nu.. det är så orättvist.

men jag är glad att vi har våra nära och kära vid vår sida. jag vet inte hur jag skulle
klara av allt annars. och jag förstår, det är inte lätt för er att förstå eller veta vad ni ska
säga eller göra, jag vet ju inte heller det, men det räcker att ni bara finns till.
jag är tacksam över det finns så många som bryr sig, det värmer nå otroligt.

ja.. det är en sån kväll, då tankarna bara snurrar omkring och känslor kommer och går.
ursäkta för ett osammanhängande inlägg men jag skrev allt som kom upp i huvudet..